Om svamp, fast inte sån man äter...

Varning för ett mastodontinlägg! Det är ett härligt svampår i år, massor med kantareller har vi plockat och även en hel del Karl Johan som jag har torkat. Och nu har trattkantarellerna börjat titta fram också så samlaren i mig gnuggar händerna!

Men det jag tänkte skriva om idag handlar inte om matsvamp utan en annan mycket otrevligare form av svamp, nämligen fotsvamp. Jag brukar ju mest publicera recept här på min blogg för jag tycker att det finns så många andra som skriver bättre än mig om olika saker men då och då får jag för mig att säga nåt mer än hur man lagar till olika maträtter.

Hur som haver så har jag haft problem med fotsvamp på den ena av mina fötter i många år, jag kan inte riktigt minnas hur länge men säkert mer eller mindre i 10 år i alla fall. Jag har alltid haft receptfria läkemedel mot svamp hemma för nästan så fort jag avslutat en kur så har jag fått en ny infektion. Min fotsvamp yttrar sig så att jag får små blåsor djupt under huden som kliar nåt så infernaliskt att man blir tokig! Jag måste ta nåt vasst och försöka ta hål på blåsan (aj, det gör riktigt ont!) och trycka ut blodblandad vätska så avtar klådan så småningom. Efter det så lossnar huden där blåsan varit och så blir jag lagom skinnflådd. På sommaren går jag alltid barfota och då tycker man ju att det borde bli bättre med svampen, men icket, på sommaren har min ena fot varit helt skinnflådd! Kul att gå i öppna skor osv. då...Till slut började jag även få nagelsvamp på stortånageln och nagelsvamp ska tydligen vara mycket svårt att bli av med. Jag hoppades när jag började med lchf att svampen skulle försvinna eftersom svampen borde svälta när man stryper kolhydratintaget. Jag hade i minnet en studiekamrat från universitetstiden led av candida i tarmarna och åt helt socker- och jästfritt ett tag och blev botad. Jag började äta lchf hösten 2008 och har haft några återfall i kolhydratsträsket under följande två åren. Ingen påverkan på min fotsvamp tyvärr. Men sedan hösten 2010 har jag hållit mig helt på banan, inga direkta återfall. Någon gång kan jag äta något kolhydratrikt, smaka en bit tårta, lite potatis, glass osv. men det är inte ofta och så måste jag få göra för att detta ska funka, för det allra mesta håller jag mig inom ramarna. Godis har jag till exempel inte smakat överhuvudtaget på över ett år! Jag är i och för sig ingen stor godisråtta men det brukar ju ha slunkit ner ändå! Mörk choklad äter jag ibland men det är inte riktigt samma sak tycker jag.

Och tro det eller ej men under våren fick jag allt mindre besvär med min fot och jag började hoppas lite att den skulle försvinna, nagelsvampen verkade dock vara kvar i samma omfattning. Innan jag hade vågat ropa hej så fick jag ett gräsligt anfall igen och fick minst en blåsa om dagen. Jag körde svampgel och Pevarylpuder i två-tre veckor och till sist försvann det. Jag har nu inte haft några svampproblem sedan i våras, jag har haft fina fötter hela sommaren! Och nu har snart även nagelsvampen försvunnit! Det är bara kvar lite högst upp på nageln som jag snart kan klippa bort, allt nytt på nageln är fint och rosa! Jag tackar helt klart lchf för det. Att det tog mer än ett halvår på ganska strikt kost att bli av med den gör mindre, huvudsaken att det är borta! Detta är ett av mina skäl till att aldrig mer återgå till högkolhydratskost.

Till saken hör också att jag har en hudsjukdom eller en defekt som gör att jag har fel på hornlagret i huden på händer och fötter. Denna defekt gör att jag har tjockare hud än normalt på handflator och fotsulor och små hudförtjockningar på knogarna. Man kan ju tro att tjockare hud skulle vara mer robust och motståndskraftig men tyvärr är det helt tvärtom, kanske därför jag har haft så stora problem. Min mamma har samma huddefekt som jag och har också problem med svamp, hon är dock en riktig sockerråtta som aldrig skulle kunna skippa kolhydrater.

Jag har undrat om inte svamp har blivit vanligare på senare år, i takt med att vi äter allt mer godis och socker i alla former. Jag upplever att reklamen för olika sorters svampdödande läkemedel ökar också, både för fotsvamp, nagelsvamp och svamp i underlivet. En snabb googling på ämnet hittar den här artikeln från Umeå universitet där man menar att svåra svampinfektioner har ökat med 200 procent sedan 70-talet. I en artikel i Expressen säger man att "Allt fler kvinnor drabbas av svamp i underlivet. Enligt apotekets statistik har försäljningen av läkemedel mot svampinfektioner ökat markant de senaste åren". I artikel står att man inte vet vad orsaken är men att man har hittat samband mellan stress och svampinfektioner. Det kan säkert stämma men jag har blivit övertygad om att kosten kan ha en riktigt stor del i dessa besvär också. I tipsrutan om hur man blir av med svampinfektioner skulle jag vilja lägga till "minimera kolhydratintaget".
Vad tror du?